ZAFAR

ZAFAR Disas Läromästare

                  Här kommer historien om när ZAFAR kom till oss.

En mkt välutbildad ponny som tyvärr hade hamnat i "Fel händer" en kort period innan han kom till oss.

Hur rätt omvårdnad och mycket kärlek gav honom livsglädjen tillbaka igen.

                                    L Ä R O M Ä S T A R E N

Vi satt å små-kikade på hästannonser strax efter nyår. Vi letade efter en lämplig Läromästare till Disa.

                               T I N A C
Eva Pettersson i Påryd hade än en gång lånat ut en trevlig häst till Disa under vintern. Meningen var att Disa skulle ha TINAC som han heter tills vi hade hittat en ponny till henne. Tinac var en ståtlig herre på ca 160 cm - En stor svart gentleman med lång svallande man och svans. Han var nykastrerad och reds på stång. Tinac njöt av att bli ryktad och ompysslad. Men framför allt älskade han sina långa skogspromenader. Det gick bra att skritta - men när han travade gick det undan. Disa hade lite svårt att hitta bromsen ibland.

                                        Z A F A R
Men som sagt vi letade ju efter en mindre häst/ponny till Disa..... Och där...Där var han ju.... Mitt framför oss .... på bild ....en flugskimmel med stora svarta ögon...som tittade rakt in i våra hjärtan ! DÄR ! Titta där är HAN .....

Vi ringde till säljaren. En ung tjej svarade. Hon sa att hon inte kunde ha sina hästar kvar av olika skäl. Vi fick telenr till tidigare ägare så att vi kunde kolla upp lite mera om honom. Denna unga tjej hade bara ägt ZAFAR i några månader och visste inte så mycket om ZAFAR. Det enda hon kunde säga var att han var jättesnäll och att han "nog var ganska välutbildad" och att han gillade att "galoppera i skogen".

Genom Häst-passet fick vi tag på två tidigare ägare;
En ridskola i norra Sverige och en familj i Ljungby.
När jag pratade med ridskolan - så minns dom ZAFAR med glädje !
- Det var vår Bästa ridskolehäst. Här tävlades han i hoppning div I, bland annat.
Vi skulle aldrig ha sålt honom om inte vi var tvungna att lägga ner verksamheten.
Det var var Zafars skötare som hette Hanna som köpte ZAFAR. De två tävlade framgångsrikt i Dressyr.
Om han är frisk och mår bra så kommer ni att få en riktigt trevlig ponny.
- Lycka till , avslutade hon från ridskolan.

Därefter ringde jag till familjen i Ljungby som Köpte ZAFAR utav Hanna.
Familjen hade ägt Zafar i ungefär 7 år.
Pappan svarade och han lät lättad av någon konstig anledning.....
Han berättade gärna och länge om denna fantastiska ponny som alla barnen i familjen hade ridit och tävlat - mest i hoppning. Jag fick även namn och nr till barnens tränare som kunde intyga hur bra ponnyn var.

Men sen hade han inte mycket till övers för "den där trollungen" - som hade köpt både ZAFAR och hans bästa kompis - ett sto. Plus att hon fick en hel loge full med hö - så att hästarna skulle få riktigt bra hö över vintern.

Hon hade dessutom lovat att detta skulle bli hästarnas sista hem.

Vad han tyckte om henne - får stå för honom - men jag kunde några dagar senare konstatera att det inte var överdrivet.

Kortfattat så förstod jag att det inte stod rätt till när det enaxlade gamla Hästsläpet rullade in på vår gård med ZAFAR.

" To me you are Perfect " ...................... "Disa"

När ZAFAR kom till oss .....

Det var den 8:de Januari och det var slaskigt och snömodd ute. Jag hade bett en kompis komma hem och vara med när säljaren Susanne skulle leverera den gamla ponnyn Zafar.
Jag hade gjort något som jag aldrig hade gjort tidigare, nämligen köpt en häst osedd !

Detta var ju en mycket omtyckt och älskad ponny, som ALLA de tidigare ägarna hade berättat så varmt och kärleksfullt om.
Men det vi INTE VISSTE VAR ..... att den stackars ponnyn var i ett uruselt skick !

Väl framme så steg det ut en ung liten tjej från baksätet, som inte hade sett en borste ens på vykort ... Hennes hår var i en enda stor "tov-boll" - Hon såg ut som ett Troll.
Bakom ratten klev hennes pojkvän Robert ut. Han stegade runt släpet och bak till lemmen. Där öppnade han "lilla-luckan" och hängde sig in i Hästsläpet för att lossa på något från insidan.
Sahra, min kompis ropade till honom: - Vad håller du på med ! ? ! Man öppnar faktiskt utifrån först ! fortsatte Sahra.
- Jasså, svarade Robert och hoppade ner på marken igen.

Det var då jag verkligen förstod att det inte stod rätt till ....
Vad är det man säger: - Dom hade inte alla hästar hemma !

Jag bad om att få titta in i släpet först - INNAN - dom lastade av Ponnyn.
Susanne öppnade skötar-dörren ...... och ut tittade ett par Stora Ledsna Ögon !
Det kändes som ett stort slag rätt i magen när jag såg rakt in i dessa mörka ögon.

Jag svalde bort den stora klumpen som växte i min hals.

- TA UT HONOM ! väste jag ... Bara ut med honom !

Lemmen fälldes ner och ut kom denna vanskötta häst .... Han var rejält skitig och hovarna var inte skötta på minst ett halvår !

Det gamla enaxlade Hästsläpet rullade in på vår gård en Januaridag med den vanskötta ponnyn ZAFAR.

JAG SKREEEK RÄTT UT ........

Det enda som kom ur mig var .... I L S K A ....

- Vad i HELVETE HAR DU GJORT MÄNNISKA ! ! ! skrek jag till Susanne.

Om och om igen skrek jag samma mening : - Vad i helv... ... .. ..... !

Du har ju för det första inte ens borstat hästen ...
Och HOVARNA ! När hade du hovslagaren ute sist ?

Varpå hon svarade: - Jamen, jag borstade ju honom igår ..... - Eller hur Robert ?
Robert svarade inte.... - Han måste ha rullat sig när vi körde iväg hans kompis i morse, fortsatte Susanne.

Jag var som i chock tillstånd. Det enda jag fick ur mig var:
- Ställ honom i en box så länge ..... Jag måste ringa min Veterinär.
Sen gick jag upp för backen för att ringa Veterinären.

Jag försökte så lugnt som möjligt att berätta för Veterinären vilket skick hästen var i.
Han sa att detta var ett fall för Länsveterinären. Veterinären tyckte ändå att vi skulle behålla hästen på plats, och att vara noga med att ta alla deras personuppgifter.

Disa kom springande upp för backen - Tårarna rann i floder ner för hennes kinder.
- Mamma , Mamma ! VI MÅSTE RÄDDA ZAFAR !
Dom får inte lasta på honom igen ! Han kan ju knappt gå på sina långa Hovar !
Disa fortsätter: - Dom får inte ta honom .... Då köper Sahra honom. Det har hon lovat mig.

- Han ska ingen stans , svarade jag henne.
Dom där typerna får åka hem med sitt skitiga gamla släp UTAN HÄST !

Hovarna var inte skötta på minst ett halvår. Längst ut på tån satt den gamla skon. ZAFAR gick på ballarna (hälarna) för att kunna ta sig framåt.

ZAFAR FICK STANNA HOS OSS !

Det var ju självklart att Zafar fick stanna hos oss.
Vi bestämde med samförstånd av Veterinär och vår Hovslagare att vi alla skulle ge ZAFAR en chans.

Tiden fick utvisa om han skulle bli kvar länge eller om det var sundast att låta honom somna in.
Men en sak var klar .... ZAFAR skulle få ett riktigt bra sista hem hos oss.

Så började en LÅÅÅNG Rehabilitering.
Hovslagarn kom redan nästa dag. Han tog av de gamla skona och filade så mkt han kunde på hovarna.
Zafar hade gått ett långt tag med fel vinkel på hovarna , så man kunde inte ta för mycket i början.
Sen återkom hovslagaren vart tredje vecka tills det gick att sätta på skor.

Boxen fylldes extra tjock med spån o halm.
Ute hade snön nästan smält bort och marken var frusen och hård. Därför fick vi leda honom till en skogshage där det var lite mjukare för honom.

Det värsta var att Susanne som hade haft honom , hade ridit på ZAFAR med dessa långa hovar. Hon hade ju dessutom sagt att han "tyckte om" att Galoppera .... Tro fan det ...... Han försökte väl springa ifrån henne !

Skiten som satt på ZAFAR var så intokad att den ville inte släppa med en vanlig borste. Lite i taget , och med olika knep så var han inte ren förrän efter flera dagar.

Vi tog träckprov på honom och skickade in till analys. Han avmaskades och snart kunde han gå ut i en hage om dagarna.

Mentalt var han helt under isen.
De två första veckorna bara stod han stilla i sin box med hängande huvud.
När vi ledde ut honom i skogshagen stod han mest stilla och tittade bort - bort mot Ljungby !
Vi var säkra på att han saknade sitt sto, sin kompis som han levt tillsammans med i 7 år.
Stackars ZAFAR ..... Vi tyckte sååå synd om honom.

Ute i skogshagen stod ZAFAR mest stilla och tittade bort - Bort mot Ljungby.

Äntligen kom blicken.... Då han lyfte sitt huvud och såg på oss.

Äntligen kom den dagen då ZAFAR lyfte blicken och såg på oss.
Då visste vi att han ville stanna hos oss. Att han kämpat färdigt. Att han accepterade oss som sin flock.

Äntligen tänkte han säga ja till livet igen och börja LEVA.

Disa som hade gått korta promenader med honom nästan varje dag, frågade nu om hon kunde få sadla ZAFAR och rida bara en liten stund.

Hovarna hade nästan kommit tillbaka till "normala hovar" igen, och sist Hovslagaren var här kunde han sätta på skor igen.

Ok... Det var väl dax att hoppa upp en liten stund.
Disa tog på honom sitt fina Råsa träns och Gapros Dressyrsadel med ett Lila schabrak under. Benen lindade hon med nya fina Rosa/Lila lindor. Han var så fin, och han såg så stolt ut.

Zafar sträckte på sig när han gick ut genom Stalldörren. Det var som om han hade längtat efter den här stunden.

Äntligen kom dagen då ZAFAR lyfte blicken och såg på oss.

Fortsättning på ZAFARS historia .....

Veckorna gick och Zafar hämtade sig riktigt bra.
Snart kunde han gå tillsammans med Success i samma hage om dagarna.
Det såg ut som om de två hade väldigt mycket att prata om där de gick mule vid mule och mumsade av sommar-ängens gräs.

Disa kunde vara ute på längre o längre ridturer med Zafar. Äntligen kom den dagen då hon kunde börja att galopper lite grann.

Efter ytterligare ett tag så kom Disa inrusandes i köket och VRÅLADE HÖGT :
- SÅG DU ... SÅG DU !!! - Såg du oss genom fönstret ? - Såg du vad ZAFAR kunde ? fortsatte hon.
- Han är jätteduktig !!! Han gjorde galoppombyten i vart annat steg med mig på ryggen !
Jag trodde inte mina öron ..... Att han hade varit duktig i Dressyr hade flera berättat om honom, men inte att han var så välutbildad, det kunde vi aldrig gissa.

Det visade sig att Zafar hade blivit högt skolad utav en av Sveriges bästa Dressyr-ryttarinnor. När Hanna ägde honom hade hon fått ett stipendium och fick flytta sin Ponny till ett Dressyr-stall där de utbildades under en längre tid. Ponnyn hade även följt med Hanna till Flyinge när hon arbetade där. Så välutbildad var rätta ordet !

Undebara ZAFAR

ZAFAR och Disa fick en underbar tid tillsammans.
ZAFAR lärde Disa allt han kunde den sommaren, vilket vi är mycket tacksamma för.
Hanna och hennes mamma kom på besök. Det var ett mycket rörande möte, med tårar och kramar och massor med morötter.
Dom stannade en hel dag och berättade Alla Fantastiska historier om Hanna och ZAFAR på den tiden då det begav sig.
Det var jättetrevligt att träffa dem och fantastiskt roligt att få ta del av deras resa tillsammans.
Nu förstod vi varför ZAFAR var så välutbildad.

TO ME YUO ARE PERFECT !

TO ME YUO ARE PERFECT .......

Sommaren gick och ZAFAR hade lite besvär med ett bakben.
En längre vila och mycket utevistelse i Hagen - hjälpte ej.
Så en dag tog vi beslutet att ZAFAR skulle få somna in.

Det är alltid ett fruktansvärt beslut som vi hästägare en dag måste ta.
Vi fanns där vid hans sida när han tog sitt sista andetag.
ZAFAR förgyllde vardagen som ingen annan har gjort.
ZAFAR fanns hos oss ett kort tag i slutet av sitt liv.
Vi försökte att ge honom en FIN PENSION ,
och vi vet att han hade det riktigt bra hos oss.

Z A F A R vi saknar dig så .....

Antal besök: